English version: beggingasaprofession.eu

Nästa utställning blir hela Skellefteå Konsthall 30 oktober – 22 januari, 2017. Öppen diskussion mellan aktiva i Skellefteå arrangeras förstås.

Läs om ”Giveriet i den fria rörlighetens Europa” http://www.eurozine.com/articles/2014-08-06-parsberg-sv.html

Kommentar till regeringens utredning– se i menyn t.h.


Gatans informella fördelningspolitik synliggör den europeiska välfärdens systemfel. Samtidigt bidrar den till människors akuta överlevnad. Genom att genomföra en marknadsundersökning, fotografera, läsa rapporter och ställa frågor till folk på gatorna har jag undersökt giveriets och tiggeriets europeiska koreografier.

Jag är Cecilia Parsberg och jag startade detta forskningsprojekt 2011 som en respons på det ökade antal EU medborgare som via den fria rörligheten kommer och tigger på gatorna i Sverige för att överleva och försörja sina familjer i sina hemländer. Det har kommit att bli mina doktorandstudier och gestaltande arbete i Fri Konst vid Umeå Konsthögskola och Konstnärliga Forskarskolan, Lunds Universitet. I januari 2014, hölls mitt 50 % doktorandseminarium med opponent Klas Grinell på Världskulturmuseet, Göteborg och ett 75% doktorand seminarium den 23 april, 2015 i min separatutställning på Skövde Konsthall (7/3 – 24/5) med opponenterna Anette Erlander och Jan-Erik Lundström. Samtliga arbeten visades i en separatutställning i Varbergs Konsthall 3 oktober–10 januari 2016.

Tiggandet och givandets transaktion innebär ett påtvingat handlande som härrör från att tiggande är en handling ur nöd och givande från en nåd. Dagligen demonstreras en ojämlik maktrelation i gester och situationer, det syns och känns att det sociala klimatet förändras. Ofrivillighet påverkar båda parter. Det framkallar känslor och blir till emotioner i det sociala livet som har en politisk kraft. Dramatiken i och runt situationen har ökat. Hur påverkar det mig, den enskilda, som går på gatan och försöker förhålla mig till givande och tiggande – vad innebär dessa handlingar? Det upprör många, vad är det för drama som utspelas? När väljer jag att bli delaktig i systemet? Är jag systematiskt inkluderad? Hur? Med vilka ögon ser jag på hen som tigger; vilka bilder är givna och vilka bilder kan jag göra av det som sker? Attityder och strukturer hänger samman men kan jag – som individ – skapa mig en egen uppfattning, ett eget sätt att agera? Hur kan detta göras med och i konst? Hur kan jag omorganisera, nätverka på nya sätt och på så sätt agera politiskt? Vad finns det för handlingsutrymme mellan tiggande och givande människor? Det är några av de frågor som mitt forskningsprojekt syftar till att diskutera. Dokumentation av samtliga verk och utställningar här.

 

***

Gestaltande arbete 1. Sommaren 2011 anlitar jag en professionell marknadsundersökare som genomför en kvalitativ marknadsundersökning där givare i Sverige ger sin syn på de som tigger och besvarar min fråga om hur de tiggande skulle kunna bli mer framgångsrika. Det blir en film. Sedan intervjuar jag tiggande människor som ger sin syn på givare. Det blir också en film.

Dessa två filmer visas mittemot varandra. För betraktaren som sitter mitt i detta flöde av olika bilder framträder vad som sätts på spel  i varje möte eller icke-möte mellan givande och tiggande människor på gatan. Med vilka ögon ser jag på hen som tigger; vilka bilder är på förhand givna och vilka bilder kan jag göra av det som sker? Med vilka ögon ser den som tigger på givaren?

Vi bär alla på omedvetna mentala bilder som är sammansatta av element från (nationella) kulturer, strukturer, beslutsprocesser och institutioner men många föreställningar är utbytbara, de är möjliga att förstöra och det är möjligt att skapa nya bilder.

***

Gestaltande arbete 2. Under tre dagar i juni 2014, tränas och filmas amatörsångare.

Givandets kör och Tiggandets kör

The Chorus of Giving and the Chorus of Begging

I Givandets kör deltar människor som brukar ge till de som tigger på gatorna.
I Tiggandets kör deltar människor som brukar tigga på gatorna.
De sjunger – utan ord och utan musik – de känslor som finns mellan tiggande och givande människor.

De två körerna sjöng improviserad dialog, när de filmades.
De två filmerna visas på samma sätt i installationen och betraktaren står mellan givandets kör och tiggandes kör. Se Kulturnyheterna, SVT (22/8, 2014).

Det politiska pågår i vardagen, mellan människor i mina kvarter som delar min tillvaro. Det är grunden i mitt konstnärliga arbete. Jag ser och känner ett fysiskt och mentalt avstånd mellan knäböjande på gatan och förbipasserande, mellan tiggare och givare. Det är till det ”mellanrummet” betraktaren bjuds in. Mellan de två körerna sker en dialog eller brist på dialog mellan röster, ansiktsuttryck och kroppar. Installationen ”Givandets kör och Tiggandets kör” är en gestaltning av detta upplevelserum. En spegling av en situation som alla kan uppleva på gatan och referera till i sin vardag. Det är min förhoppning att konsten kan göra det möjligt se detta mellanrum – som verkar vara så svårt att tala om – som ett handlingsutrymme; och därmed bidra till att man ska kunna agera politiskt i och om detta rum.

 

 Filmen om produktionen  visas i samband med körinstallationen.
 fotodokumentation från inspelningsdagarna.
Lyssna på Radio Tendens som följde arbetet med Givandet kör och tiggandes kör. Det sändes 19/8, kl 11.03 i P1  LYSSNA

UTSTÄLLNINGAR  se dokumentation
MOTBILDER 23/8–14/9, 2014,  i sex containrar bakom Röda Sten Konsthall, Göteborg.
Separatutställning i Skövde Konsthall 7/3-24/5, 2015
Separatutställning i Konsthall Väven i Umeå 11 april-17 maj, 2015

Värnamo Gummfabrik visar lilla installationen, en streetscreening av körverket och håller öppet seminarium i 16/9.
Alla arbeten visas i Varbergs Konsthall 3 okt-10 jan, 2016 (separatutställning).

3 och 4 maj, sändes en dokumentär i två delar i Rumänien om de fattiga som reser till Sverige för att tigga. Reporter är: Denisa.Morariu@inpremiera.ro

1) http://inpremiera.antena3.ro/reportaje/pierdut-paradis-ofer-recompensa-317.html

2) http://inpremiera.antena3.ro/reportaje/pierdut-paradis-ofer-recompensa-2-318.html

Jag deltar i del 2 med samtliga gestaltande verk i doktorandprojektet. Här kan du se intervjun förlängd till 38minuter: https://vimeo.com/135484631 

***

Tiggeriet på gatorna utmanar den politik som råder inom EU, det väcker frågor om
hur fördelningen ska ske.
Giveriet på gatorna utmanar samma politik, och väcker samma nödvändiga frågor.

Augusti, 2014 publicerades essän Giveriet i den fria rörlighetens Europa  i Glänta #1.14 och i nättidskriften EUROZINE (på svenska och även engelsk översättning).
DN recenserar Judith Kiros: ”…i den fria rörlighetens Europa, har vi problem med att hantera systemet vi har implementerat. Som Cecilia Parsberg påpekar i sin undersökning av giveri och tiggeri i Sverige och Europa – stater gör sitt yttersta för att inte locka till sig ”fel” inomeuropeiska migranter. De fattiga.”
EUROZINE ger följande review: ”The informal politics of distribution on the streets – begging, giving – makes visible the faults inherent to the European welfare system, writes Cecilia Parsberg. Free movement is intended to open up national borders, but when poor EU citizens make use of this freedom to travel and do what they can to make money within the framework of the law, they are met by rules and statutes that aim to prevent them from enjoying this possibility.” Parsberg’s text is accompanied by a series of photographs of places were beggars usually sit: street corners, subway stations, department store entrances. But what is left is only a trace: a piece of cardboard, an empty cup, a pile of warm clothes.”

Det politiska och ekonomiska systemet i det europeiska samfundet, i Rumänien, Sverige och andra länder, exkluderar systematiskt vissa människor. Giveriet och tiggeriet på gatan synliggör nationens (fungerande respektive icke-fungerande) välfärdssystem, unionens (fria respektive ofria) rörlighet, delaktighet, rasism, generositet, egoism, solidaritet. Bilder av vad arbete är och skulle kunna vara. Bilder av givare och givandet som handling. Vem vänder sig den tiggande till egentligen?

***

I Sydsvenskan, Kultur skrev jag om hur  ”Konsten kan skapa ett handlingsutrymme” (28/11, 2014.)

***

I ett pågående labb Kropp på gata tänker jag i bilder och med gester tillsammans med många. Vi aktiverar gaturummet.  

 ***

Att leva i ett samhälle handlar om att förhandla mellan individuell frihet och avtal med gemenskapen. Jag vill inte, per automatik, bli del av en makt som lägger ansvaret på var och en att individuellt bestämma vem som är i verkligt behov av hjälp. ”Allmosor = staten minus ansvar”, skriver Alakoski. Jag vill att politiker agerar. Jag vill inte heller, per automatik, bli del av en makt som beslutar att förbjuda tiggeri eller att ge. För är det då också förbjudet att be om hjälp och att hjälpa?
När jag skriver på Röda korsets autogiroblankett har de sålt – till mig – möjligheten att ge. Det är organiserat givande. Ska all hjälp till andra organiseras? Vad händer då med individens förmåga att reflektera över vad det är att ge och ta emot samt be om hjälp och hjälpa?

 

I mina forskningsfrågor är bild kopplad till handling:

Inför vilken bild tigger en människa?
Inför vilken bild ger – eller inte – en människa till en tiggande?

Medelst olika praktiker prövar jag hur dessa ”bilder” – kollektiva såväl som individuella, visuella såväl som lingvistiska – sätts i spel i samhället.

Följdfråga:
I de fall handlingsutrymme upprättas (skapas) mellan tiggande och givande:
Vilka möjliga bilder finns i handlingsutrymmet mellan den tiggande och givande, och hur kan dessa gestaltas?

För att få svar på mina första frågor frågade jag 2011 de som tigger och de som ibland ger vad de har och vad de får för bilder av varandra.

Intervjuer med tio tiggande EU-mobila  i Göteborg våren 2011 (översatta till engelska) – Varför tigger de här och hur blir de bemötta?

Intervjuer med givande boendes i Sverige  Ett marknadsundersökningsföretag fick i uppdrag att genomföra två gruppdiskussioner med svenska givare om när de vill ge eller inte, samt svara på frågan: Hur blir man en framgångsrik tiggare i Sverige? Det var tio personer i varje grupp och diskussionerna varade i två timmar. Här på sajten kan du se en skriven rapport av marknadsundersökningen samt hur den gick till rent tekniskt. 

Marknadsundersökaren sammanställde en rapport (du kan se den i menyn t.h). I den framgår det att en framgångsrik tiggare:

1.    Befinner sig i en mer eller mindre tillfälligt akut situation

2.    Är aktiv – får något på grund av att personen utför något

3.    Är relativt ren – en alltför smutsig person vill ingen vara nära

4.    Är ”vanlig” – en person med ”vanliga kläder” som går att identifiera sig med är lätt att förstå – och får inte göra så att givaren känner sig obekväm och inte utföra några obekanta eller konstiga ritualer

5.    Kan erbjuda en anledning till situationen som personen befinner sig i eller förklara vad pengarna ska användas till

Svaren diskvalificerar många av de människor som tigger på Sveriges gator. Det framgår att tiggarna på olika sätt bör uppfylla de krav som vi potentiella givare ställer på dem för att framstå som ”autentiska”. Olika tiggartyper rankas i förhållande till det idealet.
(Marknadsundersökningen är finansierad med stöd av Konsthögskolan i Umeå, Umeå Universitet) 

***

Vilken typ av samhälle genererar tiggeri? Vilket samhälle är vi på väg att skapa, i Sverige, i Europa? Hur kan  politikerna och EU reagera och agera mer?

***

Hur en kan hantera individens frihet i förhållande till den överenskomna gemenskapen visar en rad grupper av aktivister på olika sätt.  http://eu-migrants-camp.tumblr.com    13 mars 2014 EU-migranter som är arbetssökande och hemlösa vräktes från sitt läger, Helenelund, Sollentuna kommun. En aktion organiserades av: Cyklopen, Aktion kåkstad, Allt åt Alla, Det kunde varit jag, IMäl – Ingen människa är illegal, Insamling för hemlösa EU-migranter i Högdalen, Linje 19, Solidaritet för 17, Vänsterpartiet Sollentuna – Dessa bilder fotograferade jag morgonen 13/3 kl 7-9. Lägret revs senare av grävmaskiner. För mer info se FB ”Stoppa vräkningen av EU-migranterna i Helenelund” 

***

Det finns en risk med att benämna och därmed gruppera en samling människor såsom ”tiggare”, vilka inkluderas egentligen? Alla hemlösa? Gatumusikanterna oavsett vad de spelar? Det är många olika människor som tigger. De som tigger är fattiga. Många olika människor är fattiga. Om det är verksamheten (handlingen) att tigga som kännetecknar “tiggare” så kommer nästa fråga: vad är skillnaden mellan att tigga och att be om hjälp? Allteftersom jag pratat med både de som ger pengar och de som ber om pengar på gatorna, desto mer framstår ett spektrum av olika livssituationer. Alla försöker på något sätt skapa sig en strategi, ett sätt att hantera tillvaron. Människor nätverkar och organiserar sig, det är ett sätt att klara av att leva tillsammans. Det är ett sätt att svara på ett samhällssystem.
Jag använder ordet ”tiggare” i min projekttitel för att provocera språkets användning och låta “tiggare” krocka mot ordet “framgångsrik”. Att vilja bli framgångsrik är en relevant fråga som borde gälla alla yrkesområden, men när jag ställer frågan till en som nödgas tigga krackelerar språket, för den som tigger har ingen annan utväg. En handikappad man i Bukarest – som inte har en annan utväg än att tigga på gatan – säger till mig: ”If you can accept that you can’t get more than minimum survival, then it’s succesful. It depends what limits you have. For me, if I can survive, then it’s sccesful.” De som tigger är lägst i den sociala hierarkin, de är de fattigaste, dessutom är många uteslutna eftersom de inte födelseattester och pass.

Benämningar är ett exempel på hur mentala bilder förmedlas.
Som exempel: Backpackers som tigger är en benämning som används på svenska tiggare i Spanien och andra länder, vad ger det för bild?
De som kommer hit och tigger kallas ofta EU-migranter eller fattiga EU-migranter.  Genom att använda begreppet migrant kopplas tiggandet samman med migration och migranter. Statsvetaren Meriam Chatty menar att tilldelningen av termen ’migrant’ inte är neutral utan är normativt laddad med ett säkerhetsrelaterat innehåll ”Medan medborgaren är den som ska skyddas, är migranten den som utgör ett potentiellt hot.”

En annan benämning är EU-mobila, som har börjat användas av kritiker till den förra benämningen eller EU-mobila som tigger eller EU-medborgare som tigger eller fattiga EU-medborgareYtterligare benämning är Gäst-tiggande (i likhet med gäst-arbetande) som används eftersom mer än 90% bara är här i kortare perioder av nästan uteslutande ekonomiska skäl. Benämningar förmedlar ett synsätt, ger en bild av hur en ser på de människor som utövar tiggandet.

Ett annat benämnande är Rumänska romer som tigger eller romska migranter eller romerna som tigger trots att andelen romer bland de EU-medborgare som tigger på Sveriges gator är uppskattningsvis 75-85%. Siffran är baserad dels på egna intervjuer med de som tigger, dels uppgifter från verksamheter med de som tigger. Det finns ingen officiell siffra eller möjlighet att statistiskt bekräfta denna uppskattning på grund av fyra orsaker:
1/ Den fria rörligheten gör det svårt att hantera demografiska uppgifter.
2/ De individer som påstås tigga folkbokförs inte i Sverige eller i Rumänien, de åker iväg helt enkelt och återvänder när det verkligen krisar sig. Det finns alltså ingen officiell statistik som undersöker just detta. Det som finns består av stickprov som olika aktörer har försökt att göra, bl.a. polisen och andra svenska myndigheter.
3/ Den demografiska underraporteringen som de rumänska romska populationerna ständigt brottas med. Rumäniens officiella folkräkningar menar att det finns cirka 500 000 romer i Rumänien, medan EU, Europarådet och människorrättsorganisationer menar att populationen är 2 000 000. Det handlar alltså om en underrapportering på 75%. Vad detta beror på är väldigt komplicerat att besvara, men många romer vill inte identifiera sig som rom mm.
4/ Att kategorisera tiggeri som sysselsättning- vad räknas som tiggeri? Räknas gatumusikanter som tiggare? Räknas försäljning som tiggeri? Räknas pantåtervinning som tiggeri? Hur många timmar per dag ska man behöva arbeta för att det ska räknas som tiggeri?

Finns det då inte risk att romer i allmänhet kopplas samman med tiggeri och att fördomar mot romer snarare stärks? Att romer i högre grad behöver migrera hänger ihop med antiziganismen: den historiska och pågående rasismen mot romer. Jag menar att det kan bidra till att förstärka redan existerande stereotyper – som till exempel den svenska polisens romska register visade. Det är sådana cirkulerande myter om romer som den svenska regeringens Vitbok ”Den mörka och okända historien” (utkommen i 25/3, 2014) vill avtäcka genom att visa på fakta och de utsattas egna berättelser. Diskussionen om tiggeri förknippas, men ska inte förväxlas, med den romska situationen. Varför så sker kan till en del bero på att romfrågan har hamnat på den politiska agendan och att få stöd till marginaliserade romer kan i vissa fall vara lättare än till tiggande arbetslösa. Romernas situation är ett tydligt exempel på hur flyktingpolitiken misslyckas när själva i-länderna producerar flyktingar. Romerna har nämligen exkluderats från flyktingpolitiken vid tre tillfällen: direkt efter förintelsen, efter murens fall och nu när unionen har expanderats.

Många svenskar har också dåligt samvete för hur romer historiskt behandlats i Sverige. Romernas situation i dagens EU är ett bevis på ett totalt misslyckande vad gäller minoriteternas bostadspolitik, utbildningspolitik, integration och hälsopolitik. Det finns för tillfället stora skillnader mellan samtliga EU länder, men romerna från öst genomgår en svårare situation.
Men även om en stor majoritet av de som bedriver tiggeri består av rumänska romer, och romerna är Europas största minoritet, så menar jag att man inte bör använda benämningen Romerna som tigger dels för att det  ytterligare kan förstärka stereotypiseringen och därmed det traditionella folkhatet gentemot romer och därmed diskrimineringen, dels för att varje kategorisering som stärker en grupp samtidigt marginaliserar en annan. Ett exempel är att papperslösa har rätt till sjukvård i Sverige, men inte mobila EU-medborgare som tigger. Ett annat exempel skulle vara om insatser görs med pengar som öronmärks för romska EU-mobila som tigger och deras barn och man på så sätt skiljer ut icke-romska tiggande, de sistnämnda skulle då hamna längst ner på skalan.

Samtliga säger till mig att de är arbetslösa, de har kommit för att det inte finns arbete där de bor.

Rimligtvis är det den politiska situation som avkräver att Tiggande och Givande sker på gatorna som bör diskuteras. Dessa handlingar sätter fördelningspolitiken på agendan. Hur ser handlingsutrymmet ut?  Hur kan den ojämlikhet som uppenbaras hanteras? 

 

Bilders användande, varför diskutera bild? Benämningar förmedlar ett synsätt – det jag kallar mentala bilder – hur en ser på de människor som utövar tiggandet. Bilder kan ha samma verkan, förstärka förutfattade meningar och fördomar. Till exempel politiska partier som vill vinna röster kan strategiskt spela på väljarnas känslor och värderingar, som rädsla och trygghet (gränsen mellan vad som är propaganda och marknadsföring är inte lätt att dra), Det visade inte minst Sverigedemokraternas kampanj under Europavalrörelsen ”stoppa det organiserade tiggeriet” en av de mest lyckade valkampanjerna i partiets historia enligt Jimmie Åkesson på Almedalsveckan. Politiska partier som vill vinna röster kan strategiskt spela olika kort, genom att förstärka förutfattade meningar, fördomar genom benämningar triggas väljarnas känslor, till exempel rädsla och trygghet. Och det har ett pris för de som benämns.

Se upp för gapet mellan fördom och fakta var en skylt som sattes upp i Tunnelbanevagnarna av okända aktivister, som svar på SD:arnas propaganda affischer

 

Bilder som gestaltas ur en situation där båda parter vill mötas och har en vilja att ”se igenom” givna eller inaktuella synsätt, kan vara verkningsfulla för att öppna för nya synsätt och i förlängningen förändra attityder. Att se är en ständig process, att göra bild också. Därför spelar det estetiska roll i diskussionen. Konsten är ett av olika forum för en sådan diskussion.

…fortsatt resonemang följer kring detta…

————————————————————-

Sara Stridsberg sommarpratade 2011 och hon började såhär: (följande text är publicerad här med hennes tillstånd)

“Hey wait mister.
Hey wait.

Mister?

Hey?

Vänta lite.

Någon ber dig om ett mynt i tunnelbanan, till mat, för överlevnad, en slant för dagen, det händer varje dag. Ekonomiskt saknar det betydelse om du lämnar ifrån dig någonting, det är aldrig frågan om några stora summor, en liten slant eller ett par kronor. Så du ger något och ibland ger du ingenting, oftast ger du inte och staden rör sig långsamt framåt, massan av människor och jakten på varor och förströelser, i solskenet, Europa.

Du går vidare och det finns ett ord för det där. Att tigga.

Att tigga gör den som ingenting äger och som ber om en allmosa

och det är en helt språklig angelägenhet som blir till en världslig angelägenhet (din hustru eller din make tigger inte om hon eller han ber om en smörgås, du tigger inte om du ber din chef om löneförhöjning). Tigger gör den som är utan rätt, ett husdjur tigger, den vars krav kan betraktas som illegitimt. Det rör sig oftast om en särskild sorts människor som rör sig ensamma genom städernas ljus.

Men obehaget lämnar dig inte, frågan och den utsträckta handen försätter dig i ett tillstånd av oro. Genast vill du legitimera din identitet som ägande, vetande, frisk, sansad, ansvarstagande, fungerande medborgare, kanske till och med europé.

Hey wait mister.

Och för ett enda svindlande ögonblick sätts en hel världsordning i fråga, det är mycket vardagligt och försumbart, en människas utsträckta hand. Det händer hela tiden och överallt, du glömmer den och du kan inte glömma den, handen.

Hey wait mister.

Hey.

Vänta ett ögonblick.

Om du låter bli att ge någonting säger du att du accepterar den rådande ordningen, gränsen mellan fattig och rik, den mellan den hjälpsökande (låt oss kalla henne för främlingen) och dig själv.

Om du väljer att ge en peng har det alltid ett större värde än den ekonomiska transaktionen.

Hursomhelst. Du går vidare genom staden med frågor som svarta klor i bröstet – frågor som också är romanens eviga frågor:

Vad är kärlek vad är fattigdom vad är galenskap vad är ensamhet vad är rättvisa vad är en människa?

För på samma sätt som denna fräcka offentliga fråga (har du några kronor över till mig?) …på samma sätt är romanen överskridande till sin karaktär. Den är skamlös och gränslös, den ber ingen om lov, den väntar sig ingenting och ändå väntar den sig allt.

Och på samma sätt som mannen eller kvinnan som ber om pengar på gatan så för romanen in ett främmande plågsamt element i oss; sjukdomen, melankolin och minnet av en förstörd, orättvis värld.”

(Detta var första delen av Sara Stridsbergs sommarprat 2011)

———

Bakgrund:
I mitten av 90-talet såg jag för första gången en uteliggare på Järntorget i Göteborg. Han bad eller tiggde inte aktivt om pengar, folk la ändå mynt i den mössa han hade bredvid sig, samma mössa som han trädde på sitt huvud i den kalla natten. Jag la också pengar i hans huvudbonad. Jag kände mig förvirrad, vad var det som orsakade hans situation? Jag frågade honom inte.
Att på gatan öppet visa sin kamp för att överleva är den enda utvägen för vissa som samhället inte inkluderar. Att det blivit ett samhälle som är allt svårare att leva i för människor beror delvis på de ekonomiska kriserna, delvis på rasism. Närmare 120 miljoner EU-medborgare lever i fattigdom. I Spanien och Grekland saknar en fjärdedel av befolkningen arbete, ungdomsarbetslösheten i Sydeuropa närmar sig 50 procent-strecket.

Susanna Alakoski skriver i sin bok Oktober i fattigsverige att: ”Vi vet att bara människohanden kan hjälpa människorna.”
De som förväntas ge behöver också hjälp att förstå vad som händer, vem kan hjälpa mig med min frustration när jag inte vet hur jag ska bete mig, hur jag ska förhålla mig. Ska jag ge eller inte, vad kommer att hända med en utsatt människa om jag inte ger? Jag kan välja mellan att reagera eller förhärda mig. Vad är skillnaden mellan att tigga och att be om hjälp? Är gatumusikanterna tiggare eller konstnärer som inte klarar sig på sin konst? Hur blir du framgångsrik i ditt yrke, som människa i ditt liv? Det kan vara dilemma som inte alltid går ihop, som aktualiseras vid konflikt och problemlösning. Människorna som tigger påminner mig om vilka valmöjligheter de har i jämförelse med mig. Att se dem får mig att tänka kring mitt handlingsutrymme som individ och som medlem i ett samhälle, i Europa, i världen. Det får mig också att tänka på vad jag menar då jag säger “vi”.

Maila till: info@tiggerisomyrke.se

Tack – för uppgifter – till: